Okej, nu kanske jag är trött, berörd, överdriven och melodramatiskt (ett ord vars innebörd jag inte fångat sådär 100% men det lät lite sådär fint just nu så jag får väll helt enkelt hoppas på att jag använde det rätt), men jag känner mig lite sådär inspererad och levande just nu. Såhär är det, ett bra tag, eller kanske ett bra antal år har folk berättat för mig att jag bara mååååste se filmen Amelie från Montmarte.. Jag har aldrig riktigt kommit på tanken, orkat eller haft tid eller något så jag har aldrig gjort det. Folk har sagt att jag skulle tycka den är så bra med tanke på att jag gillar andra filmer som är lika den. Men nu ikväll alldeles nyss bestämde jag mig för att jag ska fan se den eftersom att jag i princip förväntade mig att den skulle beröra mig och det skulle bli ännu en av mina favoritfilmer (var jag kanske rädd för att bli besviken?), men jag hade rätt. Väldigt vacker, roande, rörande, skrattande, gråtande, färgrik, vackert foto, söt berättelse, underbar karaktär och allt fint som finns att säga. Jag tyckte jätte mycket om filmen, jag vet att jag tyckte jätte mycket om filmen för jag vill se den igen nu på en gång och den känslan har jag bara haft av 2 filmer tidigare (Sagan om ringen och Eternal Sunshine of the Spotless mind) och de är två filmer som kommit att betyda mycket för mig under större delen av mitt liv.

Tänk om man kunde vara mer som Amelie… Påhittig, kreativ, rolig, mystisk, svår, osminkad, söt, enkel men ändå så svår, uppskattad. Själv är man lat, kanske lite kreativ, dålighumor rolig, en öppen bok, sminkad, halvnormaltutseende men dålig självbild och ja, mig lär man känna på cirka 1 minut om jag är på bra humör eller känner mig social. Men om jag känner mig extra blyg så lär man inte känna mig överhuvudtaget och med tanke på att jag i princip sitter helt tyst så är det säkert ingen som kollar på mig och känner för att göra det heller, hmpft.

Men Amelie är ju bara sig själv? Om jag ska ta någon lärdom av det så måste jag ju helt enkelt försöka att bara vara mig själv och inte ha några spärrar (om de inte är extremt behövliga ). Fan vad svårt det här var, ajja jag kanske ska vara glad för att jag inte riktigt lärt känna mig själv än så jag vet inte riktigt vem jag är ännu eller något, men när får jag reda på det??? Kommer det till en eller hittar man sig själv under en sten, bakom en dörr, i en film eller ett kapitel av en bok?

Oh well, de sa i trailern att ”kanske förändrar hon ditt liv”… Hmm, kanske, vem vet

Jag känner mig lite deppig, jag drömde om folket i Molkom igår kväll. Jag och Anna ställde till lite hyss och sprang runt i massa konstiga trappor och uppe på vindar. Och nu när jag satt på lokalbussen och satt och såg ut igenom fönstret så kände jag att trots att vissa saker i denna lilla stad har förändrats så är allt detsamma, alla är kvar och allting är likadant och det värsta är att det känns som att Molkom bara var en dröm, alla personer är mina drömmar. Eftersom att inget förändrats i Övik kan jag väll inte ha hunnit vara borta? Alla personer är samma, folk jag alltid brukade se på stan ser jag fortfarande och alkisarna på bussstoppen är samma och ser lika slitna ut, ingen har kommit ur missbruket, ingenting har hänt.

Jag vet inte om jag saknar Molkom eller inte, samtidigt känns det som att det är riktigt skönt att komma därifrån men också känns det som att jag saknar det, det är min andra familj där och jag lever inte riktigt när jag inte är där. Har aldrig känt mig så levande som jag gjort där, här hemma känns det som att jag inte upplever varje stund 100% och som att jag är på stand-by eller autopilot.

Jag vill vara närvarande i varje ögonblick och det är jag bara där. Jag ser fram emot våren, vårprojekten och jag ser fram emot att hata stressen som kommer med det och att sedan vara riktigt jävla nöjd över mina och mina vänners prestationer efteråt.

Jag saknar att vara vaken.

Okej, så efter cirka 13 timmar så var man hemma i Norrland igen.
Tågresan gick ganska bra men utan varken mp3 spelare eller film på bussen så var sista delen av bussresan ganska olidlig, jag var trött men jag kunde verkligen inte sova. Det var drygt. Men min bästa vän, Johanna satt på bussen med mig så vi satt och snackade ganska duktigt de första timmarna. Men i åtta timmar så försvinner det där babblet efter ett tag och jag lyckades inte somna haha tror jag somnade litegrann fram och tillbaka men aldrig på riktigt.

Väl framme i Övik så väntar jag i kanske 5 min på min mamma men hon kommer inte och svarar inte på mobilen heller, så jag antar att hon ligger och sover. Johannas pappa ger mig skjuts hem och väl hemma så ser jag att, jo, mamma sover faktiskt för hon har inte vaknat av larmet. HAHAHA så jag gick och la mig och men det gick inte så bra heller och till sist så hör jag snabba trappsteg upp för trappan så mamma måste ha vaknat och insett att hon glömt mig hahahaha, men jag ställde min väska mitt i hallen så hon kommer in på mitt rum och där ligger jag och ler retsamt HAHA. Det var göttigt, sen har mamma köpt typ VÄRLDENS bästa bärbara dator till sig själv. Jag är helt kär i den, tänk om man hade en sån att ha på bussen.
Ajja jag snor den medan jag är här .
Ciao

Ikväll om cirka 1 timme är det julmiddag på skolan med julbord och sen blir det julspex. Det känns kul!*
Imorgon börjar den långa resan hem till norrland, börjar resa vid 14 nånting med buss till stockholm, är framme där vid typ 18 nån gång och åker vidare vid 21. Vid 04:40 är jag hemma i Örnsköldsvik haha jippie, stackars Per som får sitta där på bussen i en och en halv timme till.

Ajja, nu har jag skrivit julbrev eller vad man ska kalla det, till typ alla i platsen. Tyvärr inte dem som inte är här eller inte bor här…. vilket är 2 pers… hmm känns taskigt men jag känner inte dem heller så. Their loss.

GOD JUL PÅ ER!

Nu har jag och Per jobbat med våran höst dvd i säkert ett halvt dygn ihopräknat.
Vi har typ småjobbat hela dagen och sedan har vi hela veckan börjat jobba efter middagen (typ vid halv sex) och sedan jobbat till tolv eller ett på natten. Det har varit kul, jobbigt, förrödande, flamsigt och så vidare.

Tragiska är att en av våra klasskamrater åkt härifrån utan att ha lämnat en av sina filmer med oss så den filmen kan inte komma med på dvdn, det är synd, lite tråkigt men sånt är väll kanske livet? Sen är dvdn fullproppad iaf, ryms inte ett piss mer. Den är ganska simpel men ganska snygg, va som händer när två geniers hjärnor slås ihop (min hjärna och pers pwns all). Sen blev jag skitbesviken när Per sa att vi bara en trea av fem på kulighets skalan!!??! Efter alla missöden måste det ju vara en fyra ahahaahah, ajja skönt att åka hem i övermorgon iaf .

Igår var det den efterlängtade julfesten. Det var riktigt kul, alla var på bra humör och jag tror att i princip alla hade jätte kul med :D, sjukt lyckat. Har lagt upp massa bilder i min bilddagbok, ”kittycat” heter jag där.

Det känns lite sorgligt att åka härifrån, men sen så har jag ju också längtat hem utav bara tusan så ska bli jätte skönt att få åka hem och bara vara. Jag saknar alla såååå mycket <3333

Så idag är det lucia och igår fick vi se lucia tåg på skolan, det var helt okej. Vissa var bättre än andra och ja, det var fint.
Ikväll är det julfest, några flitiga drama tjejer har bestämt för att dra igång det, de hörs ska ha stått och bakat ganska länge igår kväll. Igår kväll hände det förövrigt inte sådär jätte mycket, vissa har väll kroppar som klarar av stora mängder alkohol 2 dagar i rad, jag vet inte om jag ska gratulera dem eller tycka synd om dem.

Idag ska jag redigera klart våran bakom materials film som ska läggas med på dvdn. Hela nästa vecka ska vi ägna oss åt dvdn, det blir spännande eller nått.. Om en vecka ligger jag hemma i min säng och drar mig och kollar på vänner eller nått, längtaaar!!! Denna månad har jag längtat hem så sjukt mycket till Örnsköldsvik.

Bye bye!

Eftersom att 9 av de 13 personerna i klassen failade kameraprovet så gör vi omprov imorgon.
Jag kan inte riktigt bestämma ifall det är ett svårt eller ett enkelt prov? Men det är svårt att plugga, vi har ett papper med massvis av information om kablar, överföringssätt, lamptyper, microfontyper, bildutsnitt m.m.

Men jag pluggade lite ensam igår, imorse och alldeles nyss med mina beloved klasskompisar.
Det känns bra iallafall, men either way så kändes det ju bra förra gången jag pluggade med… Nog för att man fick ha 5 fel på typ 100 frågor, men anyho.

Jag hoppas hoppas hoppas att jag klarar provet nu, helst att alla klarar det. Om typ 1 timme eller så kommer Per förbi och förhör mig, han hade ALLA RÄTT, vilken slyna han är.

Okej, så jag var jätte nervös inför utvecklingssamtalet, vissa sa att det var fruktansvärt medan vissa sa att det var skönt och chill som fan. De gick så mycket bättre än jag trodde, de gav mig lite konstruktiv kritik de sa att jag var bra och hade bra svar så det kändes jätte skönt! Det var snarare än självsäkerhets boost än typ något som skulle bryta ner mig som jag trodde att det skulle vara, kanske, för lärarna är ärliga och hårda (vilket förstås är något positivt men något som kan bryta ner en). Sen fick jag hemläxa över lovet, kolla på Michel Gondry filmer (min favvo regissör ) och filmer av Charlie Kaufman (speciellt adaptation) och sen skulle jag se Persona av Ingmar Bergman, vilken jag också skulle ta insperation från till en manus läxa.

Jag ska skriva om två ”tjejjiga” tjejer, en av dem har blivit utslängd från skolan och den andra har fått i uppgift att hämta upp henne och ta henne därifrån. De har inget fysiskt förhållande. I början av filmen ska vi känna empati för en av tjejjerna och i slutet ska man känna empati för den andra.

De sa själva att det var en svår uppgift och det tycker väl jag med men jag tycker också att det ska bli spännande som fan att skriva den .

See ya!

Idag ska jag ha utvecklingssamtal, om typ en timme eller så :/ . Jag hoppas att jag får lite konstruktiv kritik om hur jag kan förbättra mig. Av vad jag hört så är det ganska djupa samtal, det har iaf de som redan haft samtalet haft. Det känns ganska skönt men lite läskigt med, brrrr. Våran lärare är verkligen en personkännare som vet hur man känner.

 Ajja, kanske skrver senare hur det gick.